『an experiment of a human body 』

Jag orkar inte.
Det gör ont i hela kroppen, jag vrider mig och kan inte sitta still, det värker i hela kroppen av den här skiten.
Jag är arg och ledsen och jag vill bar abli lämmnad ifred. Min mor kan lika gärna sticka hon med, jag vill ändå inte bo med henne om inte pappa är här.
Han är min medecin mot att klara dagen och henne.
Han är den enda som förstår mig och har samma problem som jag, men han väljer att lämna mig, och mamma har magen att säga att det är HENNE som han har lämnat och inte mig och Erik.
Jag vill bara bort från henne, hon är så äcklig. Hennes försök att hjälpa en och förmåga att inte kunan lyssna, så vidrig.
Och jag skiter i om hon köper mig saker och skämtar och blir vän med mina kompisar.
Ni bor inte med henne och har ingen aning om hur hpn beter sig och vilka tankar hon har.
Jag är så jävla förbannad och jag orkar inte prata med någon.

Jag känner att jag försvinner mer och mer.
Min kropp fryser sakta ihjäl av mina tankar
Och jag hatar mina jävla piller jag ska ta dag ut och dag in.
Fördunklar alla riktiga känslot, tar bort min glädje och sorg.
Jag har lärt mig att stänga av mina känslor, är så jävla känslokall mot min mor och jag känne rmig inte dålig över det heller. Det ger mig en härlig känsla, jag vill att hon ska lida lika mycket som jag gör innombords.

tror jag ska gå och vända ut och in på min kropp nu.

oroa er inte för mig, jag kommer bli bra.