trying to kill it all away.

Jag har en spegel alldeless intill min dator. En stor jäkel. Varje gång min blick studsar mot den vänder det sig i kroppen på mig. Jag ser inte mig själv i spegeln. Det är någon där men är det jag? Oftast är det inte det. Oftast är det någon jag inte tycker om, som sitter där med ett dumt uttryck.
Det händer att jag hatar personen, varför jag hatar personen har jag inget svar på. Så vitt jag vet har den inte gjort mig någonting men ändå fortsätter jag att skada henne. Tills det vänder sig inom mig och jag drunknar. Personen brukade stolt prata om sina drömmar och planer, men mitt hat slår ner på henne tills hon inte har orken att ta sig tillbaka upp igen. Hon försöker så gott det går ge mig komplimanger och smicker, men allt hon får tillbaka är mitt äcklande hat för henne, minsta rörelse och del av henne fr mig att vilja spy. Numera varje gång jag ser henne är hennes ögon rödsprängda och hennes planer och drömmar verkar sakta dö bort. Men det hindrar mig inte från att forsätta trycka ner henne och slå undan benen varje gång hon kämpade försöker komma på fötterna igen. Jag förstår inte. varför hon inte bara ger upp varför hon inte försvinner från mitt liv och lämnar mig ifred. Jag förstår inte vad som hände med mina drömmar.